huvudsidan
om kritiker
debatt
prenumeration
annonsering
kontakt

K R i T I K E R

NORDISK KALENDER FÖR LITTERÄR KRITIK OCH ESSÄISTIK . HÄFTE 1 . 2004

BAKGRUND
Hösten 2003 till våren 2004 deltog ett femtontal yngre nordiska författare och kritiker i Fria seminariet för litterär kritik under ledning av Ulf Eriksson och Magnus William-Olsson. Nordisk kalender för litterär kritik och essäistik utgör en preliminär dokumentation av seminariets arbete.

KRITISKT
Seminariet uppstod bland annat ur oron över den litterära kritikens utveckling på senare år. Även om nordisk litteratur står konstnärligt stark, översätts och kommenteras med intresse i övriga världen, får den inte den kritiska belysning den vore värd. Detta beror på att en form av journalistisk, nyhetsorienterad och bildningssvag litteraturkommentar har trängt undan den traditionella kritiken. («Bildning» förstått inte som ett värdekonservativt hävdande av en statisk, exkluderande kulturell kanon, utan som en rik, nivåmässigt differentierad kringsyn som kan möjliggöra en rikare kritik.)

NORDISKT
Kanske har den nordiska språkförbistringens höna uppstått inte bara ur skillnaderna de nordiska språken emellan, utan lika mycket ur en handfull kulturpolitiska och distributionstekniska fjädrar. Hursomhelst finns det idag ingen fungerande nordisk litterär offentlighet. De nordiska perspektiven hörde inte till seminariets uttalade ambitioner (vilket förklarar frånvaron av danska kritiker). Istället pockade de på uppmärksamhet av sig själva: det var i hög grad perspektivbrotten mellan språk och olika skandinaviska avkrokar som syresatte den tillfälliga mikrooffentlighet som seminariet kom att skapa. Med kalendern vill vi nu också se om kulturpolitik och distributionsteknik kan låtsas bort. I ett försök att upphäva realiteternas gravitation presenterar vi härmed ett faktiskt existerande nummer av en ännu icke-existerande samnordisk kritiktidskrift - för parallell distribution i de tre länderna. Håller den sig svävande också ute i den större offentligheten blir det kanske, i sinom tid, ett häfte nummer två också. På svenska, norska och danska då.

MED TEXTER AV
Erik Bergqvist . Inger Braatveit . Jonas Ellerström . Ernst Ernst . Anna Hallberg . Ann Hallström . Arve Kleiva . Ulrika Nielsen . Mikael Nydahl . Oscar Rossi . Daniel Sjölin . Ingrid Storholmen . Espen Stueland . Jenny Tunedal . Gunnar Wærness . Maria Zennström

INFORMATION
272 sidor, format 210x280 mm, pris från förlaget 220 SEK plus frakt . Kalendern är redigerad inom ramen för Fria seminariet för litterär kritik, Kungälv 2003-04 . Kalendern utkommer i bokform december 2004 . Distribueras i tidskriftsform i Sverige, Norge och Finland i januari 2005 i ett samarbete mellan Ariel - Tidskrift för litteratur (Sätaröd), Horisont (Vasa) och LUJ - Nordenfjeldske litteraturtidsskrift (Trondheim) . För info, kontakta Ariel på Sätaröds station, 290 10 Tollarp, tfn 044-320121, e-post info@ariel.nu

REDAKTIONELT
Till grund för texterna i denna kalender ligger de samtal som under några vinter- och vårmånader 2003-04 fördes inom ramen för någonting som kallades «fria seminariet i litterär kritik». Vindlande, mångformiga samtal, månghövdade: hydralika.

Om det var för att försöka fånga denna hydra vi började resonera om en kalender som denna (och till dels var det väl det) måste vi också från början ha varit på det klara med att vi skulle lyckas bara i den mån vi förvandlade hydran till icke-hydra. För det där samtalet växte efterhand alltmer ihop med sin egen ohämmade ormlikhet, med sitt åt tusen håll slingrande, med sina fördröjningar, utfall och tystnader, böljande och plötsliga som en dans; samtidigt som det orienterade sig, som en blind fågel efter jordens magnetfält, efter ett oöverblickbart och ständigt föränderligt men ändå i detalj avläsbart system av inre spänningar, av anade animositeter och möjliga frändskaper, av följsamheter och oförenligheter; efterhand kom det att tala med röster som inte riktigt täcktes av något känt pronomen (är en hydra «jag» eller «vi»? - Var det «jag» som sade det där? eller «du»? och till vem? till «er»?) och i modaliteter som var lika oåtkomliga för var och en av oss som sagans (vad svarar en hydra om du frågar den om den finns? - Skrockande på hydrors vis, i kör med sig själv: det är klart jag finns, men du?); det balanserade längs sin egen förmågas rand och var ibland tvunget att sätta ner foten, tungt, i tomma luften för att finna fäste.

Eller nej: inte till icke-hydra, utan till hydra-fossil. Det redaktionella efterarbetet präglades av ett slags paleontologisk frustration: att detta en gång hängde samman i ett levande helt! Och nu: kringströdda knotor, brustna kranier, bensplitter; ett virrvarr av tänder, käkar, kotor, revben; petrifikat, avtryck, frakturer, vittrade, vitnade. Kalk!

Och ändå hoppas vi att något av samtalets oavslutade, preliminära karaktär ska finnas kvar i denna anhopning av texter. Att de också i sin nuvarande form, plötsligt isolerade från varandra, var och en stående för sig, under sitt författarnamn och sin titel, liksom högtidligt uppklädda och lillgammalt uppsträckta, som skolbarn på en skolavslutning, ska kunna leka vidare med varandra, ympas vidare på varandra; för delvis är de framlekta, framvuxna, framekade ur varandra.

En sista sak. Kalendern har inget namn. Så länge får det räcka med en (preliminär, anspråksfull och efterkonstruerad) undertitel. För sin påtaglighet och tyngd till trots är den ingen bok. Den är ett reellt nummer av en fiktiv tidskrift: det vill säga en hypotes, eller ett förslag, eller en fråga. I den tecknar rikssvenska, finlandssvenska och norska kritiker och författare (varför inga danska!? - av en händelse, verkar det; och ambitionen med seminariet var ju inte heller i första hand «nordistisk»; den skandinaviska dimensionen framträdde först efterhand, under arbetets gång) ett slags utkast till en nordisk litterär offentlighet. Det må vara skevt, ofullständigt och idiosynkratiskt - ändå blir frågan hängande: vore det otänkbart att en sådan offentlighet fick en mer bestående form?