Artikelarkiv


Mitt liv som bok

Mette Edvardsen Kritiker #39, april 2016

Eller, jeg skulle kanskje ha sagt »mitt liv som katt«.

Jeg er I am a Cat av Soseki Natsume. Boken ble først skrevet på japansk i 1905 og jeg er oversettelsen til engelsk fra 1972. Slik begynner jeg når jeg introduserer meg selv for en ny »leser« i prosjektet Time has fallen asleep in the afternoon sunshine. For de som har lest boken, enten med meg eller i papirutgaven, vet at den fortelles gjennom øynene til en katt, men det ikke er så vesentlig for prosjektet.



Art Writing — et rum, en refleksion

Ida Marie Hede Kritiker #38, december 2015

Art writing. Et begreb, der dækker over et møde mellem kunst og tekst. Men hvilket møde?
På Aarhus Litteraturcenter har initiativet Project Art Writing eksisteret i flere år og huset masterclassforløb, seminarer og festivaler. Projektet har også kommissioneret tekstbaseret kunst i det offentlige rum. Jeg har arbejdet for projektet et par år, og i den forbindelse været med til at definere opfattelsen af art writing som
»en hybridgenre, der rummer en bred række heterogene tekstpraksisser i interaktion med den visuelle kultur, hvor analytisk og poetisk tekstbaseret kunst kan forstås som modaliteter af skrift: På én gang fiktiv, kritisk og teoretisk, og på samme tid i konstant dialog med det visuelle felt. Art writing forholder sig til alle andre former for kunstneriske praksisser og de tekstuelle praksisser kan relatere til foto, skulpturelle former, krop, lyd og rum såvel som diskursive rammer. Man kan sige, at den skrevne tekst både kan opfattes som et medie for det kunsthistoriografiske og som et medie for den kunstneriske praksis som sådan.«



Våldsideologier och psykiska strukturer

Vendela Fredricson Kritiker #27, mars 2013

I den 71 sidor långa domen i målet mot Anders Behring Breivik, som offentliggjordes 24 augusti förra året, ägnas avsnitt 6 åt att avgöra om A (den åtalade) var »utilregnelig« (psykotisk) vid tidpunkten för de 77 morden vid regeringsbyggnaden i Oslo och på Utøya. Domstolen fann att A inte varit psykotisk och alltså kunde straffas för sina brott. Domstolen ansåg istället att han led av en narcissistisk personlighetsstörning, eller åtminstone uppvisade narcissistiska personlighetsdrag, i kombination med en asocial personlighetstyp. A dömdes till »forvaring« i 21 år. Varefter strafftiden kan förlängas med fem år i taget om han fortfarande anses utgöra en fara för samhället.



Jeg døper en øy

Anja Høvik Strømsted Kritiker #20-21, oktober 2011

Mitt Liv (Lyn Hejinian) og Silsie (Marie Redonnet) er to øyer med store avstander hav i mellom seg, som jeg på mitt skrivebord griper etter med venstre og høyre hånd.

Lyn) Bollen försvann i ett myrtensår. Jag befann mig i ett rum med de detaljer av vilka en senare nostalgi skulle kunna bestå, en bortskämd barndom. De sitter i korgstolar vilkas ben har sjunkit ner olika djupt i marken, så att var och en sitter något lutande och med en hållning som kompenserar för detta. Korna värmer upp sitt eget stall. Jag tittar snabbt på dem och det får det att verka som om de rör sig.



Ur: Ho Chi Minh-staden

SHARKS Kritiker #20-21, oktober 2011

Vi satt i jobbets matsal, jag och Viktor, och pratade om lite av varje. Vi åt lunch. Det var fisk eller korv och jag hade tagit fisk men Viktor har haft problem med försäkringskassan och hade därför inga pengar så han åt matlåda.
    Köttbullar och mos, i två olika lådor.
    Jo.
    Han hade varit föräldraledig de där första tio dagarna man får vara föräldraledig med sitt nyfödda barn, men så hade han blivit sjuk i samma veva. Något med magen. Hela magen kraschade. Så han hade varit hemma med sin nyfödda dotter och magen och allt var helt kaotiskt. Han hade inte vårdnaden. Det var det som ställde till det. Man måste ansöka om vårdnaden och erkänna faderskapet innan man kan få någon ersättning för föräldraledighet.
    25 dagar obetalt. Men nu har det ordnat sig. Han ska få det retroaktivt.



Vad är kritik?

Vendela Fredricson Kritiker #20-21, oktober 2011

»Rummet är alltid också rörelsen hos den som beträder det, som tar det i bruk, eller med ett populärt uttryck sätter rummet i spel« påpekar Vendela Fredricson och vrider upp kritikbegrepet. Eftersom läsandet kan ses som en rörelse mellan ett tillfälligt mig, och ett lika tillfälligt dig, kan man likaväl förhålla sig till kritiken som [en] händelse, en kanske aldrig avslutad rörelse i det sociala rummet. Följande föredrag höll Vendela Fredricson för eleverna på Litterär gestaltning i Göteborg i maj 2011, inför produktionen av detta tidskriftsnummer.



S -> S

John Swedenmark Kritiker #19, augusti 2011

Hur ska författare och andra konstnärer bli bättre på att vara marknadsekonomiska subjekt? Det var frågan jag ställde mig under läsningen av boken Creative Business. 10 lessons to help you build a business your way, som innehåller presentationer av olika nordiska företag inom »de kreativa näringarna« som har nått stor eller lagom framgång - från Odd Molly till den isländska konsthantverkaren Tinna Gunnarsdóttir.



Intrigens makt

Jón Kalman Stefánsson, översatt av John Swedenmark Kritiker #19, augusti 2011

»Ordens färdväg kan inte följas bakåt«, skriver Hannes Sigfússon i en dikt, och saken kan inte formuleras bättre. Diktkonsten är ologisk till sin natur, ett oavbrutet letande efter människans kärna, efter livets mening eller meningslöshet, ett försök att ge sig i kast med det omöjliga. Man skulle därför kunna hävda att all diktkonst består av misslyckanden. En strävan efter ett mål som är omöjligt att nå. Otur, som livet för den som ständigt letar efter den fullkomliga lycka som inte finns nånstans. Men människans värdighet, diktens vikt, ligger i detta hopplösa letande, detta är den elektricitet som lyser upp universums mörker.



Litteraturens omgivelser

Janike Kampevold Larsen Kritiker #9, september 2008

Hvor finnes den offentlige samtalen om litteratur? Som et utgangspunkt vil jeg spissformulere: Det finnes ingen samtale i den norske litterære offentligheten, i hvert fall ikke ved første øyekast og fra et sentralt perspektiv. Det finnes spredte forsøk på å definere situasjonen, ja, men disse er som oftes lukkende istedet for åpnende. Det er få som stiller spørsmål, men noen som finner opp en tilstand de kan karakterisere utfra ideelle forestillinger om estetisk virkning.



The Audio Culture of Writing

Caroline Bergvall Kritiker #7, december 2007

The digital era facilitates the audio recording of texts. It provides an easy access to both micro and macro articulations of the speaking/reading voice. It can also allow for a greater cohabitation of social speech and poetic text and can infiltrate into poetic matter, speech patterns and speech environments that were previously absented from it. We deal with reading out rather than with reading, with listening to the reading voice, as it coexists with technology and poetics. The sounding rather than graphism of written language is brought to the fore and this will transform our relation to textuality. In this short piece I want to discuss some of the implications of the audio diffusion of written texts, and the cultural shift this signals. My own work as a poet and text-based artist is fundamentally concerned with states of language and states of inscription of language, of which sounded and recorded text play a crucial part. It seems to me that is in the distillation, registering and recording of many forms of language in use and in context that poetry and poetics matter.



Vertikal topografi - noen kommentarer til Øyvind Rimbereids Hvorfor ensomt leve og resepsjonen av den.

Bernhard Ellefsen Kritiker #7, januari 2008

»Denne fotens 'form' eller figur i tre erstatter foten, som en protese som skoen alltid vil være formet av. Alle disse fantomlemmene kommer og går, passer mer eller mindre bra, tilpasser seg ikke alltid.«
Jacques Derrida



Mieheydestä, naiseudesta ja suomalaisuudesta - Suomalainen proosa 2000-luvulla

Jaarmo Papinniemi Kritiker #6, december 2007

Den nyaste finska lyriken verkar skörda segrar var den går, tidskrifter och antologier ger den sin uppvaktning, men vad vet de nordiska tidskriftsläsarna om strömningarna inom den finskspråkiga prosan? I en intervju med poeten Leevi Lehto i förra numret av Kritiker frågar Annelie Axén om det verkligen är så att finsk prosa har vuxit fast i frågor om nationell identitet och könsstereotypier medan poeterna får allt det roliga och Lehto bekräftar (med visst ursinne) bilden. Med fördomsfri nyfikenhet bad Kritiker kulturjournalisten Jarmo Papinniemi, chefredaktör för litteraturtidskriften Parnasso, att skriva en essä om den allra nyaste finska prosan.
    Jarmo Papinniemis »Om manlighet, kvinnlighet och det finska: Finsk prosa på 2000-talet«, kan man läsa i svensk översättning i Kritiker #6.



Finland mellan tvångssvenska och barbardanska

Annelie Axén i samtale med Levi Lehto Kritiker #5, november 2007

Lehtos svar ble opprinnelig gitt på »barbarisk« - i en form som på samme tid synliggjør det språklige (babelske) fundamentet for selve ideen om en »nasjonallitteratur« og gjør dette svaret til noe av et konseptuelt verk i seg selv, i sterk polemikk med samme idé. Her kan du lese intervjuet i svensk oversettelse.



Om att läsa Göran Sonnevis Oceanen

Daniela Floman Kritiker #5, juli 2007

Vad är bra och vad är dåligt på omkring 2500 tecken? För att kunna formulera ett, åtminstone tillfälligt, svar har jag bläddrat i några av de recensioner Göran Sonnevis diktbok Oceanen bemöttes med när den kom ut i november 2005. Kritikerna har haft att förhålla sig till en laddad titelbild, en innehållsligt komplex och spretig text med ett tonfall som pendlar mellan dagbokens intimitet, metafysiskt patos och samvetsöm självrannsakan.



Krise og kritik i Norden

Mikkel Bruun Zangenberg Kritiker #4, maj 2007

Dér sad vi så, en lille skønsom flok, den 1. december 2006, i den danske avis »Information«s halvtomme lokaler inde i hjertet af København, til en snak (en debat, en diskussion, en strid på ord?) om litteraturkritikkens status i Danmark og Norden i disse dage. Som gæst havde vi - dvs. en lille arbejdsgruppe under det danske Kritikerlavet (specifikt Lilian Munk Rösing, Peter Stein Larsen, Martin Glaz Serup og undertegnede) - inviteret en af det svenske tidsskrift »Kritikers« redaktører, Mikael Nydahl, til at komme og berette og måske polemisere fra en diagonal, svensk vinkel.